107. Arundo colorata. Band-rör.

Se även #107, Band-rör, Arundo colorata. - #117, Strand-rör, Arundo phragmites. - #138, Sandrör, Arundo arenaria.

(Phalaris arundinacea α & β picta Linn.)
Band-rör. Randgräs, Rörflen.

Bladen äro släta och platta. Blomvippan är upprätt, grenig, med blommor som sitta hopgyttrade, vetta åt en sida och äro utan borst. Blomfoderskalen äro enblommiga och längre än blomskalen.

Linn. Fl. Su. p. 18. Cl. 3. Triandria. 2:gyn. Phalaris arundin.
Ejusd. Skånska Resa p. 292.
Lilj. Sv. Fl. s. 34. Tremänningar. 2:quinn. Phal. arund. & α) picta.
P. Sällsk. Hush. Jurn. 1781. Juli s 25.
Hallenb. om F. Ängskötselns hind. och hjelp Pres. Gadd. Åbo 1757. s. 19.
B. Bergius, Tal om Sv. Angsköts. p. 67. Stockh. 8:vo 1769.

Botanisternas mästare, Sveriges, ja hela verldens oförgätlige v. Linne hänförde Bandröret, först till Arundo (Hort. Cliffort.) och sedan till Phalaris slägtet. Icke af ett falskt begär, att med nya namn på längesedan kända föremål, vilja fästa en viss klass Läsares uppmärksamhet — ett fel som likt en skadlig smitta, tyckes mer och mer i naturvettenskapen utbreda sig — utan af den öfvertygelsen, att Bandgräset lättare, efter sina kännemärken, bör sökas ibland Rörarterne, än uti slägtet Phalaris, har jag vågat ändra Linnéska namnet för detta gräs, och istället antaga det som Dr. Smith i Fl. Britt. derpå gifvit. Rörslägtet (Arundo) igenkännes med 2:ne skal utgörande blomfodret och med qvarsittande ull eller hår, som nedtill omgifva småblomstren, hvilka äro utan borst. Phalaris äger till slägtkarakter, att de enblommiga blomfoderskalen äro 2, kölformiga, lika långa och innesluta blomsterskålen. Vid jemförelsen emellan dessa karakterer och följande beskrifning torde det lätt synas, att småblomstrens fjun eller ull i synnerhet berättigar bandgräset till en plats ibland Rören. Blomvippan, endast under blomningen utbredd, är upprättstående och grenig, med kantiga, korta och sträfva smågrenar. Blomstren sitta liksom hopgyttrade i små klasar, och äro röda och hvita. Blomfoderskalen äro hoptryckta, kölformiga, på kölen skrofliga, 3ådriga och spetsiga. Inom hvart par sådana , är ett ensamt blomster, något kortare än blomfoderskalen, lansettlikt, hoptryckt, glänsande, utan borst, med 2 vid basen sittande korta ullika penslar. Blomskalen, af hvilka det ena, som omfattar det andra, är bredast, äro lika långa och på yttre sidan håriga.

Den artförändring, som har blåaktiga enfärgade blad, finnes allmän vid åstränder och kärr samt blommar i Juli; den andra med blad, som likna grönt och hvitt randade band, odlas allmänt i trädgårdar på torra ställen. Roten är mångårig, krypande, samt frambringar upprättväxande, bladiga, trinda och släta strå, af 1—2 alnars höjd och deröfver. Bladen äro breda, platta och släta. Gräset lönar sig visserligen till odling, i synnerhet som dess natur att växa på våta ställen, ger ett ypperligt tillfälle att förvandla dessa merendels alltid föga fruktbärande platser, till nyttiga och bördiga fält. Dess rötter sammanbinda gräsvallen, och gräset är ganska gifvande, ätes gerna af allt slags boskap då det icke är förväxt, hvilket förekommes om det afslås 2:ne gånger om sommaren; svin sägas dock ej äta detta gräs. Att jemte andra passande växter göra magra sandiga och fuktiga ängar, insjö- och hafsstränder, nyttiga, föreslår Hr Hallenberg Bandröret, som visserligen dertill är ganska tjenligt. Fröen till utsäde samlas då de äro mogna, som vanligen är i Augusti, och sås antingen genast om hösten eller om våren tidigt. Genom rottorfvor, hvilka liksom Qvickroten snart utvidga sig, kan äfven gräset fortplantas. I trädgårdarne ger Bandröret sällan frö.

Tab. — fig. a. fruktämne med pistill — b. ett småblomster, under blomningen nedtill ludet; pistill och ståndare äro utskjutne, men blomskalen hopdragna — c. blomster med blomfoderskalen sådant som det är då blomningen börjar och ståndarnas knappar ej hunnit nog utskjuta — d. blad och stjelk med bladslida af den randade varieteten — e. gräset med hopdragen blomvippa. Originalet för båda figurerna till blomvippa, växte vildt.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 107. Bandrör. Rafns Bibl. anf. st. Trifves bäst i fuktiga ängar och kan tidigt skördas. Fröen mogna jemt och gräset kan skäras på en gång, tröskas och fröen med lätthet rensas.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.