223. Ribes Alpinum. Måbärs-buske.

Se även 133. Ribes grossularia. Krusbärsbuske. - 169. Ribes nigrum. Svart vinbärsbuske. - 199. Ribes rubrum. Röd vinbärsbuske. - 223. Ribes alpinum. Måbärs-buske.

Fjällrebs. Kongsbär. Degbär. Kalfbär.
På Finska: Taikinnainen. Wasikanmaria.

Busken är utan taggar, med upprätta blomklasar, och blomskärmar, som äro längre än blommorna, samt blad, som glänsa på undra sidan.

Linn. Fl. Su. p. 74. Cl. 5. Pentandr. 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 99, Kl. 5. Femmänn. 1:qvinn.

Utom det egna, stundom trädlika utseende och sätt att växa, som Måbärs-busken äger till skillnad från de öfriga (n:o 133. 169. 199.) af detta slägte, har dess blomma liksom Röda Vinbärs-busken, pistillen klufven nästan ned till sin bas, så att det synes som vore der 2 pistiller. Den växer temligen allmän i skogarna, i synnerhet i Österbotten, och blommar i Maj eller Juni. Bladen äro mindre än på Röda Vinbärs-busken, 3-flikiga, sågtandade och släta, med bladstjelkar, som äro håriga och ha stundom små körtlar. Blomklasarna ha äfven körtlar, växa alltid upprätt, med korta stjelkar för blommorna, som äro gulgröna och merendels tvåbyggare d. ä. ha blomkönen åtskilda på olika stånd. Sådane träffas de ikring Stockholm, och har Prof. Swartz aldrig sett dem annorlunda, hvarföre han tror att de alltid äro tvåbyggare liksom Ribes Diacantha m. fl. af samma slägte. Blomskärmarne äro hinnaktige, torra och lansettlika. Bären något aflånga och röda, då de äro mogna, innehållande slemaktigt eller klibbigt ämne samt äro utan synnerlig smak, något sötaktiga och äckliga.

Busken finnes på torra ställen äfven i Tyskland, Sweitz, England och Siberien, men är icke för någon utmärkt nytta bekant. Också planteras den icke i trädgårdar om icke på vallar till häckar, som blifva täta då de något klippas eller skäras. Den gifver hård ved, som derföre nyttjas till de behof der sådan fordras; men som busken ej ger tjocka stammar, plär den endast brukas till harfpinnar och dylikt. Bären ätas väl stundom af barn i brist på bättre, men som de ej äro välsmakliga, hafva de hittills, så mycket jag vet, ej i hushållen blifvit använda.

Tab. — fig. a. qvist af hanbuske. — b. förstorad hanblomma. — c. qvist af honbuske. — d. förstor. honblomma. — e. en dylik öppnad. — fig. a. är efter vildt, men c. efter odladt exemplar.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.